Det här med håret...

Jag hade för en kollega som klippte mig på sin fritid. Det var väldigt lämpligt hon kom hem till mig och klippte mig och tog betydligt mindre betalt än vad det kostar att gå till frisören, även om hon är utbildad. Jag var jättenöjd. I höstas meddelade hon att hon inte hade tiden att klippa på fritiden längre. Fullt förståligt. Jag fick då jaga rätt på en frisör som inte tog hutlösa mängder pengar av mig. Hittade en men som jag var missnöjd med. Följden är att jag inte har klippt mig sedan i oktober eller nåt. Jag har numer jättelångt hår för att vara jag.

Nu har jag tagit mig i kragen och bokat tid på en salong imorgon. Hos en trainee, det var typ en hundring billigare än att gå till en färdigutbildad. Hon såg trevlig ut på bilden. Då kommer vi så klart till frågan: Hur göra? Behålla längden och bara gämna till det för att jag inte vet hur bra hon är? Eller känna att jag betalar ju ändå 450 spänn för det och kapa betydligt mer? Anledningen till att jag hållit håret de senaste fyra åren är för att Aylinn hela tiden drog mig i håret när hon skulle sova.  Kommer Yrla bli likadan? Hon har ännu, vid två månaders ålder, inte visat några sådana tendenser. Det finns för- och nackdelar med både ock. Långt hår kan man sätta upp och man måste inte greja med det hela tiden. Samtidigt kan kort hår vara lika enkelt. Jag har väldigt fint hår dessutom så blir det för långt hänger och slänger det mest hela tiden.

Nej, jag vet inte hur jag ska göra. Kanske får lägga hårets öde i frisörens händer.